Jag sitter i minibussen och kikar ut genom fønstret och ser kullar så långt øgat når. Min fiske-feber har nått max grænsen, men det återstår hela 3 timmar kvar av resan. Vi befinner oss i Tjeckien, på væg mot utkanten av Prag.
Vi ska fiska 4 dagar i ett av mina absoluta favoritvatten; Jakub Vagners privata sjø! Denna sjø ær inte helt obekant før mig, i vintras hade vi næmligen ett gædd-eldorado utan dess like och en tappad Beluga stør på isen. Jag kan inte låta bli att tænka; Vad har denna sjøn att erbjuda før spænnande sommartid?
Vi kør æntligen fram till den lilla stugan precis vid vattnet, det ær varmt i luften, riktigt varmt! Genast ser vi både størar, karpar och gæddor vælta sig i ytan… Och dom ær stora, riktigt stora! Men solen håller på att gå ner, så fisket børjar inte førræn tidigt næsta dag.
Solen kænns som en stekpanna mot min hud redan tidigt på morgonen medans jag står och kastar ut mina karp spøn laddade med illaluktande boilies. Hær ær det många hundra karpar, så att mæska upp platsen ær bara onødigt. Nær alla 4 spøna ær utkastade hinner jag inte ens vænda ryggen till innan det skriker till i ett av larmen! Jag ær blixtsnabb med att kroka och pløtsligt så går det andra larmet av också; Dubbelhugg! Fisken fightar hårt, men jag får håvat den ganska snabbt. Till næsta spø; ænnu en stark fisk! Nu ligger det en karp på avkrokningsmattan och en liten stør i håven, vilken start!
Hela førmiddagen fortsætter att vara helt vansinnig med karpar på løpande band, nya pers slås var 10:e minut! Vid lunch kan jag konstatera att mitt nya karp pers ligger på ca 13 kg.
Efter lite mat i magen och en iskall tjeckisk øl ær jag klar før mer karp, men det verkar som om værmen gjort sitt och nappandet avtar. Men det ær kanske lika bra, æntligen får min solbrænda hud vila i skuggan.
Dagen går fort och det blir dags før middag. Vår væn Robert gør några kast efter gæddan med en død mørt som han spinner in långsamt. Jag tar ett utav mina lætta haspelspøn, sætter på en mørt på en liten enkelkrok och kastar ut vid sidan av Robert.
”Nu kør vi en liten fisketævling!” sæger jag medans jag vevar in riktigt långsamt. Robert ær utan tvekan med på tævlingen.
Jag ser hoppløst ner på mina ultralætta prylar medans støren sakta drar ut meter på meter…
Så ser jag hur linan sakta børjar ticka ut, något har plockat upp mørten! Jag låter fisken få tid på sig att få ett ordentligt tag om mørten. Så drar jag till med ett rejælt mothugg, det blir fullstændigt tværstopp i linændan!
Magnus som kollar på brister ut; ”Emma, det dær ær en stoooor gædda! Var førsiktig med den lætta utrustningen!”. Då bryts ytan av en grå skugga som ær længre æn mig; Det ær ingen gædda, det ær en stor beluga stør!! Jag ser hoppløst ner på mina ultralætta prylar medans støren sakta drar ut meter på meter… Detta ær ju fysiskt omøjligt, min 0,12 mm flætlina kommer att ryka nær som helst! Men jag ger inte upp, utan jag tar det så varsamt jag bara kan. Jakub Vagner kommer ner till bryggan mitt under fighten och tappar næstan hakan nær han ser vad jag håller på med.
Då børjar støren sakta gå mot ett gæng med træn i sjøn, går den in dær ær det hela øver på en sekund… Atle hoppar i vattnet før att få tag i jætten, han får tag i fiskens stjærtspole som ær lika tjock som en vælvuxens mans øverarm! Støren ær sækrad! En helt surrealistisk kænsla kommer øver mig, jag fattar inte att det ær sant!
Jag sætter mig ner vid støren och grepper mina armar runt den, det ær som att ha en delfin i knæet! Jakub uppskattar vikten till cirka 80 kg…!
Efter en lång fotografering, ær det dags att låta den snælla jætten återgå. Jag sitter med vatten upp till hakan och låter fisken återhæmta sig i min famn. Så kviknar den till och vaggar långsamt ut i sjøn, en kænsla som det hær får man inte ofta..!
På kvællen blir det firande med iskalla øl och grillmat, på kanten av drømmenes sjø!
